Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Agnes. Legen efter Kosegarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hört dem hvarje gång, jag öfver kristna dömt.
Vid Hercules: hon är af denna blinda sekt,
Som menskor hata, som de sälla gudar sky,
Och vilseförd af Galiléens svärmare,
Har den på korset döde hon till älskling valt."
När nu prokonsuln sådant hörde, träder han
Förgrymmad till sin domarstol, befallande
Liktorerna för honom föra jungfrun fram.
Och Agnes följer de med bilor väpnade
Och stannar oförfärad inför domaren.
Med knappt förborgad vrede börjar denne då:
"En evig oskuld, hör jag, svor din älskling du,
Vet, evig oskuld är hos oss vestalens ed.
Beslut dig då att till din lefnads sista stund
På Vestas altar vårda hennes helga eld.
Om ej, så vet, att till ett otuktsnäste här
Du föras skall, för folkets afskum der ett rof,
Ett nesligt offer for den sämstes vilda lust.
Med ädelt saktmod svarar honom jungfrun då:
"Gud tjenar jag och Christus, den han skickat har,
Och bringar väsenlösa gudar ingen gärd,
Räds heller ej att träda in i lastens rum,
Ty äfven der är Herrans engel nära mig
Och aktar qvinnan, att hon ej oskärad blir."
Nu bjöd prokonsuln rycka hennes kläder af
Och ställa henne blottad fram för mängdens blick.
Då föll från hennes hjessa till sandalerna
En flod af ljusa lockar ned och höljde rikt
Den adlas lemmar i en fotsid drägt af guld.
Nu bjöd han henne föras till ett glädjehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
