Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Agnes. Legen efter Kosegarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I vilda skaror folket, och man hörde rop:
"Bort, bort med denna, bort med gudahäderskan,
Som kränkt det heliga och fräck med trolldomskonst
Förbländat våra söner, bort, att gudarne
I vrede ej förgöra oss och våra barn!"
Förgäfves sökte Verus att mot folkets våld
Den dyre sonens räddarinna ge beskydd.
Med kejsarns vrede hotad, vek han sorgsen bort,
Och i hans ställe lofvade Rutilius
Med flickans marterdöd försona gudarne.
Så börjades den helga Agnes’ lidande.
En ugn blef eldad; djupt ur härdens vida svalg
Bröt flamman hväsande med röda tungor ut.
Dit i den vilda brandens afgrundslågor bjöd
Tyrannen sina bödlar kasta flickan in.
Hon kastades i lågan; lågan slocknade,
I ugnens glöd befann den ädla flickan sig
Så väl som i en skuggrik löfsals svala hägn.
En vagga, smidd af jern, blef glödgad hvit i eld,
Och på dess bädd, af smältande metall beredd,
Befalte då tyrannen flickan lägga sig.
Hon lydde, prisade sin Gud och talte glad:
"Så får jag åter blifva, hvad jag fordom var,
Ett barn, och barn ju höra himmelriket till."
Så sade hon och sträckte sig på bädden ut
Och föll, af englar svalkad, i en stilla sömn.
Då bjöd tyrannen, att hon skulle väckas opp,
Och djupt begrafvas i en glöd af röda kol;
Men ej på kol, på rosor sägs hon hvila nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
