Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hade ej hundarnes par, den modige Jäger och Backus,
Stannat vid den, se’n med tjut de den skyndande gossen förföljt dit.
Men då han såg, hur med vrede och skall de belägrade dörren,
Greps han af fruktan, stannade, lockade, hvisslade, smålog,
Slog sig på knäna och nämnde vid namn dem båda förgäfves,
Tills ur fickan han tog en glimmande kringla omsider.
Denna i tu deld bar han med båda händerna framräckt,
Nalkades trappan, smög sig på den ett steg och ett annat,
Tjuste och kastade bitarne fram. Halfmurrande grepo
Hundarne dem, men han hann oskadad till kammaren, Ontrus.
Der låg redan på knä vid den öppnade renseln Tobias,
Ryckande ifrigt varorna opp, som om alla i brand stått;
Perlor af glas, nattrockar och sidenschaletter och mösstyg,
Slängde han brådskande fram på en gång. Förvånad ur väfstoln
Spratt den förståndiga Hedda och fällde sin spole ur handen.
Men han ropade snart, den sköne Tobias, i tårar:
"Allt, tag allt, o flicka, och låt mig kyssa din mun blott!"
Sade och ilade fram att kyssa den älskade genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
