Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Besvaras ville, och i liknöjdt lugn
Mot handen sänkte han sitt hufvud åter.
Att ge sin återhållna vrede ord,
Behöfde ej den stolte Woldmar manas:
"Jag känt en furste," sade han, "i arf
Ett slott han fick, med slottet en slafvinna,
Slafvinna, – ja, hon var det, tills hans öga
I hennes såg, då var hon det ej mer.
Ej rodnaden på hennes kinder dock,
Ej hennes yppigt höjda barm – som ni,
Min furste, sagt – gaf friheten åt henne,
Hon fick den af ett hjerta för ett hjerta,
Och mer hon fick än frihet, fick beskydd
Hos en af Rysslands ädlaste furstinnor.
När, dyrkad i en krets af englar der,
Hon vecklat ut sin rika blomnings skatter,
Blef hon sin forna herres maka: – han
Står här och väntar, furste, nu sin dom."
Han slöt. Den mäktige Potemkin tog
Med oförändradt lugn till ordet åter:
"Vår milda kejsarinna, sjelf en moder,
Har ömmat för er ädla moders smärta,
Har velat skona henne för den blygd
Att som sin dotter helsa en slafvinna;
Dess höga vishet insett, att ett rike
Af Rysslands vidd behöfver sammanhållas
Af fasta band, att hvar atom, som störs,
Ger fart till rubbning i det stora hela;
Hon tolkar nu sin vilja genom mig:
Furst Woldmar Paulowitsch, er tjenst behöfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
