Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa tegar plöjde ej forna männer,
Dessa hyddor sågo min ungdom ej.
Jag har lefvat." Drotten teg i höghet,
Men till honom ur kämpars rund
Framsteg Sjolf, den gamle, med mulnad panna,
Och han hof sin stämma till kraftens ord:
"Kung, du åldras, armens senor svika,
Tung du lutar mot jorden hän.
Blott en skugga, smältande bort i natten,
Ser ännu mitt öga af hvad du hvar.
Var du sjelf dig nog, hvi lät du vissna
Dina lemmar i ålderns höst?
Var det du, som skapat det verk, du skådar,
Upp då, skapa åter din ungdom sjelf!
Böj ditt sinne, kung, för höge gudar!
Deras gåfva din storhet var.
Det var Frey, som klädde i grönska tegen,
Blott Allfader hägnade landets frid.
Thors var kraften, som du kände fordom,
När i striden du väldig stod;
Hvad du sjelf förmådde, det var att falla,
Glömd, som trädet faller i stiglös skog."
Så den gamle. Tankfull satt kung Fjalar,
Talte sedan med trotsigt lugn:
"Ord jag hört om makter, dem ingen skådat,
Och på drömmars väsen jag bjuds att tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>