Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trosskusken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vid tygeln re’n i skick en man sig ställt,
Blume trodde ej sitt öga, – det var Spelt;
Gamle Spelt, som nedböjd genom landet farit,
Var ett hufvud högre nu, än förr han varit.
Rak som trots en yngling bar han sina år,
Djupt på skuldran föll hans vackra silfverhår,
Anletet, med kinden slät och näsan tvagen,
Sken i mörkret nu mer ljust än förr om dagen.
Unge Blume visste knappt att fatta sig:
"Hvilket under, gubbe, har förvandlat dig?
Du, mer lat och sotig förr än likar andra,
Står nu putsad främst och främst beredd att vandra.
Hvem har tvått ditt anlet rent från sot och dam,
Hvem har pressat i din gråa lugg en kam,
Hvem har fått dig väckt, det är dock hufvudsaken,
Du, som knappt på sjelfva dagen förr hölls vaken?"
"Unge herre," hördes lugnt den gamles svar,
"Långsamt far man, när från eget land man far,
När man ser sitt folk med skam fly undan bara,
Då är bättre sofva, än att vaken vara.
Hvarför skulle jag mitt gamla anlet två?
Mera öppen hade blygseln synts derpå.
Gerna tog jag mot och tålte spe och snäsa,
Sorg jag bar, och derför bar jag sotig näsa.
Nu är allt förändradt, finska hären stridt,
Finland ligger för oss öppet himmelsvidt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
