Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelm von Schwerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så må jag kalla er vek ej mer,
Men tacka Gud, att han gett mig er,
Ty hjertat är det, ej armen
Till slut dock, som kraften ger."
Snart ljödo kanonerna, ynglingen stred
Sin första strid.
Hans folk, svårt härjadt, till flykt sig spred,
Han sjelf höll vid.
Hans batteri var hans härd, hans hem,
Han skötte dess eld, han tjente för fem:
Der kom en skara kosacker,
Han svedde skägget på dem.
Han fick ett ögonblick rast, han sprang
Hän till sitt folk,
Hans ord bröt sinnen, hans stämma klang,
En vredens tolk.
En stund blott än, och sig allt förbytt,
I strid var åter hans trupp, som flytt,
Han sjelf vid den älskade härden,
Och elden i fart på nytt.
Och Drufva, han såg med förundran uppå,
Fast långt ifrån:
"Ett mästerstycke jag kalla må
Slik lärospån.
Vins sådan ära med första språng,
Hvad hinner han ej, om hans tid blir lång?
Gud skydde den ädle gossen,
Han för arméer en gång."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
