Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Akten. Nionde Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min Gud, att skicka Trygg som härold dit
Med pock och trug, nej, värre såg man sällan.
Men hvad bör göras? Vänta, några ord
Med blyerts blott, – jag säger icke rader,
Jag tecknar dem i hast vid detta bord –
De skola verka mer än myriader
Af onkels, jag är viss derom.
(Sätter sig, tar ett blad ur sin plånbok, skrifver
och förseglar hastigt en liten biljett, den hon visar
i sin hand i det hon uppstiger från bordet.)
Se här! Det blef ej långt; allenast
Halfannan rad: "Kom, blif ej ledsen, kom,
Och, goda Axel, kom för min skull genast!" –
Ja, han skall komma, jag är viss på det.
O, att jag finge honom lika lätt
Att bjuda till att onkels tycke vinna!
Ett ord af mig se’n till, det hjelpte ock.
Ack, onkels barm är ej af sten och stock,
Han skulle göra allt, det kan jag finna,
Och Axel slippa längta, tråna, brinna
Och se från öde trakter bort’ mot dem,
Der lagern gror, der konsten har sitt hem,
Fast ej hans lilla, arma älskarinna.
Hvad, om jag skrefve? Dock, jag kan ej hinna.
Det fins så mycket att ge akt uppå
I onkels lynne, om man önskar få
Ett insteg i hans varma hjerta. – Inga
Omständigheter får man göra då,
Man måste kalla alla hinder ringa,
Man måste hoppas allt och allt förmå,
Stå färdig när som helst att sönderslå
Sin panna mot hvar mur, att den betvinga,
Omöjligheten sjelf till lydnad bringa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
