Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Tredje Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DANN.
Far fort! Det är min bön.
JULIA.
Ni sått ert guld och skördat svek och ränker. –
Men hvad, i himlens namn? En droppe blänker
I onkels öga? O, hvad den är skön!
DANN.
Hvad nu? Ett litet solstygn blott, ej annat.
Du kikar då på allt, det är förbannadt.
JULIA.
Må vara då, ett solstygn ur er själ,
Som smälter litet is, jag ser det väl.
(Vekt.)
Ack, onkel, hvad har ni ej måst försaka
Af lifvets sanna lycka, hvilket schakt
Af verklig sällhet bröt ni? Se tillbaka
På dessa år, som ni tillryggalagt!
Hvad blef er vinst, den glädje, ni fick’smaka?
Jo, guldets glans och rikedomens makt,
Bekymmersamma lika att bevaka
Som att förvärfva, har ni ofta sagt.
Men aldrig har en qvinlig hand sig lagt
Rätt mjukt i er, – ni har ej ägt en maka,
Ni lefvat, njutit, lidit blott för er.
DANN.
Låt bli att titta, flicka, tala mer.
JULIA.
Jag frågar, hvem på vida jorderingen
Er mött med värme, utan svek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
