Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Akten. Tredje Scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DANN.
Du toka! Så gör äfven minsta dimma,
När solen kastar litet sken ditåt.
Nej, hör mig nu, om du kan spara
En half minut ditt sladder, att jag får
En smula tid att mig försvara.
Ett gammalt hjerta, huru stelt det slår,
Har vår nå’n gång, fast ej den varma, klara.
Den mäktar dock utur den is, som år
Inom oss hopat, lösa, ej en tår,
Nej, töcken, barn, en liten dimma bara.
Hvem styr den dimmans vägar se’n, hvem rår
Derför, att den vill helst i ögat vara?
Men ögat mulnar, sjukas då – har vår.
Se, så är saken.
JULIA.
Onkel, sluta
Ej än, säg, när ni är så himmelskt god,
Hur var den qvinna skapt, som hade mod
Att se er kärlek och att den förskjuta?
DANN.
Jag var en fattig yngling, och jag stod
I verlden ensam, utan stöd att luta
Min blomning mot. Jag blommade likväl,
Ty eld och kärlek bodde i min själ,
Och kärlek, flicka, gafs mig fullt tillbaka.
JULIA.
Hur, blef då ej den älskade er maka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
