- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
214

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om poemet "Fjalar" och Saimas kritik öfver det samma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver sitt barn, harmen att hans seger varit honom så
dyrköpt, kanske blygseln öfver att han visat sig svag
och svigtande; hela tilldragelsen är för honom bitter,
han vill icke se den bekantgjord, och han förbjuder
hvar och en att med ett ord erinra om den. Ytterst är
det dock blott gudarnes vilja, Fjalar här verkställer;
för dem var det nödvändigt, att Oihonna förblef okänd,
och den stolte kungen måste afskära möjligheten af
hennes igenkännande. Här är sagan åter finare, här
styra gudarne mera förborgadt.

Men nu har också Fjalar gjort allt, hvad han förmått
att göra, för att befordra de högre makternas
afsigter, han har nemligen bortskaffat dottren undan
sin uppsigt och ställt så till, att hon icke ens af
främmande skulle kunna upptäckas vara hans. Det skall
kanhända skänka någon ett nöje att betrakta, huru
den väldige styraren af lifvets gång nu bortkastas af
gudarne såsom ett onyttigt verktyg och lemnas qvar i
sin blinda sjelfbelåtenhet, i stoltheten öfver sin
förmenta seger, medan de sjelfve, aldrig slumrande,
sakta verka för sitt mål.

Det är förut antydt, att gudarnes sätt att handla i
samma mon bör förefalla upplyftande och dem värdigt,
som det icke uppenbarar sig i ett groft ingripande
i sakernas naturliga gång, utan i en vis och tyst
ledning af dem. Genom det skenbart obetydliga, genom
det under vattnet dolda lilla rodret styres kolossers
lopp; så foga de himmelska blott ett obemärkt roder
vid händelserna, och de gå i deras plan.

Dikten öfvergår nu till Oihonna. Att hon kom att hamna
i Morven, deri torde vi längre fram kunna finna en
afsigt; hvad som närmast möter vår uppmärksamhet är,
att hon skildras såsom skön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free