Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om poemet "Fjalar" och Saimas kritik öfver det samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I femte sången, just när allt är förberedt för att
krossa Fjalar, når hans sjelfförtröstan sin höjd. Han
solar sig i sitt lands herrlighet, den han förmenar
sig ensam hafva skapat, och då han af Sjolf erinras
om gudarne, drifver stoltheten öfver den förmenta
segern honom att nästan förneka dem. Han kallar dem
nu makter, dem ingen sett, drömmars väsen, hvilkas
välde han vill nödga honom att erkänna, ehuru han
så fullkomligt bevist deras vanmakt. Ännu då Dargar
så plötsligt och öfverraskande inställer sig på hans
uppmaning, bjuder han till att i hans uppträdande se
blott en slump. Så söker han fortfarande stå fast i
sin stolthet, till dess det afgörande slaget drabbar
honom i hans sons bekännelse, och han nödgas ödmjuka
sig och erkänna sig besegrad.
Jemför man nu de båda kungarne, skall man finna, hvad
dikten menat med deras sammanställande. Morannal
är öfvervunnen, hans här är slagen, hans söner
hafva stupat, han står ensam qvar i sin blindhet,
ett segrarens byte, och likväl eger han sin tröst
och sitt hopp. Han står och faller icke med sig
sjelf, hans längtan höjes till fäderna på molnen,
hans bästa lif är att utan vanfrejd vara med dem, och
han väntar att snart nå deras rymder. Han är sålunda
genom tillbakasättandet af sig sjelf förtröstansfull
och segrande äfven i olyckan, han är redan genom
sin dyrkan af skuggor lyftad öfver förgängligheten
af sin egen person. Fjalar åter triumferar öfver
sitt fulländade verk, han tillbedes af ett land,
hvars lycka och flor han skapat, det fins ingen,
som vågar mäta sig med honom, hvad han på jorden
kunnat åtrå, har han vunnit, han tyckes äga allt,
och dock äger han intet bortom det mål, dit åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
