Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan dag är världens sultan min slav ... I vår
orden är vinet tillåtet, men sakna vi ditt anlete,
vännens anlete, du, som är rank som
rosencypressen, så är det förbjudet . . . Vindrinkare är jag
. . . Hafiz! Sitt aldrig utan vinet och den älskade!
Ty det är rosens, jasminens och bajramsfestens
dagar." Att dricka det rena vinet är att smaka
föreningen med den evige vännen. Men livet igenom går
själen i brännande törst med "torra läppar" och
längtar efter döden och evighetens eviga rus. Hafiz
går längre. Vad bryr han sig om paradis eller
helvete. Han smakar i berusad sällhet vännens närhet.
Allt rinner för honom tillsammans i mystikens
hav — de skilda religionerna, himmel och
plågoort. "Hafiz, står Guds nåd dig bi, så frukta ej
längre för helvetet och bry dig ej om paradiset."
Man har fått misstankar om fromheten i Hafiz’
verser. Är ej vinet lika ärligt menat hos honom
som hos Omar Khajjam, den störste av hans
föregångare? Det är sant, även i Omar Khajjams
finskurna fyrrader har man velat läsa in mystikens
andliga längtan. Men den välmeningen av A. L. M.
Nicolas och andra lär inte lyckas, åtminstone kan
den ej genomföras överallt. Omar får väl vara den
han var. Det klär honom bäst.
Han besjöng:
"den druvans segrande logik, som kan
få bukt med världens sekter sjuttiotvå."
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
