Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sköldar dåna, klockor ringa;
Röd af blod var källans våg,
Der min far jag mördad fann
Af en blåögd, nordisk man.
Och jag gret — men mannen tog mig
Med sin blanka jernarm fatt,
Bort från hyddan, strax han drog mig
Under ett försmädligt skratt.
Ner till strand, der flottan låg,
Ställdes hedningarnas tåg.
Seglen hissades och vinden
Spelte gynnande deri.
Stum jag satt med tår på kinden,
Hörde -andra fångars skri.
Såg, hur landet mer och mer
Sönk i blåå böljan ner.
öfver hafvets vida slätter
Fördes jag vid stormars gny.
Tårar gjöt jag dat och nätter,
Hvit som liljans blef min hy.
Men till slut man märkte land —•
Skeppen gungade mot strand.
O hur hemsk och kall mig tyckte*
Denna Nord med sina berg! 1
Och bor djupt, mitt sinne trycktes
Af den gråa himlens färg,
Och den mörka, vilda skog
Der biotii *äU*B solen tog!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
