Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjenar till respirationen, åter utdrifves, och genom hvilket också
exkrementerna, äggen och sperman aflägsnas. På hufvudets sidor
stå två stora ögon, hvilka till sin byggnad i det närmaste
öfverensstämma med ryggradsdjurens: armarne, som omgifva munnen, äro
starkt muskulösa, och tjena både såsom ställflyttnings- och
gripor-ganer. De äro ofta längs den inre sidan betäckta med sugskålar,
söm kunna fästa sig mycket starkt vid de föremål, med hvilka de
komma i beröring. Medelst dessa armar kunna Cephalopoderna dels
krypa omkring, med hufvudet nedåtvändt, dels betjena de sig af
dem för att understödja simningen, hvilken hufvudsakligen sker
genom det kraftiga utstötandet af respirationsvattnet ur den
ofvannämnda tratten, hvarigenom djuret skjutes baklänges framåt. Ofta
finnes vid kroppens bakre del å ömse sidor en fena, som
hufvudsakligen tjenar att hålla djuret i jemnvigt under simningen. Endast
få af de nu lefvande Cephalopoderna hafva ett yttre skal, som dock
är af en ganska egendomlig byggnad; det är merendels tunnt och
bräckligt och stundom genom tvärväggar deladt i flera rum. Många
äga ett inre, i mantelns ryggsida beläget ben eller skal, och ingen
saknar helt och hållet fasta delar, ty hos all finnes det ett fast,
merendels af flera stycken bildadt hufvudbrosk, som är analogt med
yertebraternas kranium samt i form af en ring omgifver svalget,
och hvars öfre del beskyddar hjernan, under det den undre
omsluter hörselorganerna. På ömse sidor utskickar denna ring ett bägarlikt
utskott, som omfattar inre delen af ögat. Härtill komma stundom
andra broskstycken, hvilka dels hafva sitt läge i mantelns ryggsida,
dels vid tratten eller armarnes bas, och hufvudsakligen tjena såsom
stödjepunkter för musklerna.
§ 2 32. Huden är merendels fast, läderartad, och försedd
med en tunn öfverhud, som aldrig visar vibrerande cilier. I denna
hud inneslutas egendomliga celler, som begränsas af en mycket
uttänjelig membran och kunna i hög grad utvidgas och sammandragas.
Dessa celler, kallade chromatophorer, äro fyllda med ett blått,
violett, rödt, gult eller brunt pigment, som, då cellen utvidgas, blifver
mycket förtunnadt och utbredt öfver en stor yta, och då synes
försvinna, hvaremot dess färg framträder mycket intensiv, när cellen
sammandrages. Hvarje sådan cell innehåller blott en färg, men
celler med olika färger ligga utan ordning bredvid hvarandra, så
att vid deras omvexlande sammandragningar och utvidgningar på en
bestämd punkt af kroppen än den ena, än den andra färgen
framträder. Härpå, och till en del också på närvaron i huden af
mikroskopiskt små, glänsande flittror af olika färg, beror den vackra
färgskiftning, som man iakttager hos lefvande cephalopoder, och som
till och med varar någon tid efter deras död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
