Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Rysslands största konflikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rysslands största konflikt
57
blev alltmera levande och stark. I pressen höjdes trots
den stränga censuren och de höga böterna röster, som
protesterade mot det gamla tröstlösa tillståndets
återinförande. Även i duman uppträdde de främmande
nationaliteternas fåtaliga representanter för att högt ropa ut för
hela världen, huru fruktansvärd deras stamförvanters lott
var. Landet närmade sig alltmer tillståndet före
revolutionen, blott att folken voro mycket bättre än förr
medvetna om sin styrka och sina mål. Också ägde de nu i
duman ett redskap, som visserligen än så länge var
maktlöst och oförmöget till stora gärningar, men dock i
framtiden kunde komma att utöva ett bestämmande inflytande.
Regeringen befann sig i det dilemmat, att hon icke
längre, ens genom de våldsammaste åtgärder, kunde slå
ned de icke-ryska folkens nationella och kulturella
strävanden på samma sätt som förr. Hon insåg, att dessa till slut
kunde bringa hela det gamla systemet på fall. Dessa
kritiska förhållanden påkallade en nyorientering från ryska
regeringens sida. Det gällde nu att antingen besluta sig
för att uppbygga ett rike, sammansatt av olika
nationaliteter, som alla ägde möjligheter till nationell och kulturell
utveckling — eller att finna på någon annan utväg. En
ny utväg blev även funnen — ipanslavismen, den
panslavistiska expansionspolitiken.
Panslavis-men är visserligen i och för sig icke någon ny företeelse i
Ryssland, men den var förr endast av ringa betydelse
för landet. Slagorden om religion och ras hade använts
av ryska regeringen långt tidigare, framför allt i
konflikterna med Turkiet, men nu begynte de alltmera öppet
tillämpas på slaverna i Österrike-Ungern. Panslavismen
blev den ledande tanken för regeringens politik.
Denna panslavism med sina moskovitiska ideal ställer
sig i skarpaste motsättning till rikets alla främmande
nationaliteter och deras intressen. Vad de icke-ryska
slaverna beträffar, de må höra till Ryssland eller ej, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
