Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Ryssland, sådant det är
vilka vägrade rätta sig efter de ryska förordningarna och
avskedades.
Efter motgångarna i japanska kriget, den finländska
nationalstrejken och den ryska revolutionen lättades trycket
för en tid, de olagliga förordningarna upphävdes, ryskan
trädde tillbaka från sin framskjutna plats i skolor och
ämbetsverk, de importerade tjinovnikerna och hejdukarna
avlägsnades från landet o. s. v. Landet återfick sin
självstyrelse i dess fulla omfattning, och i spetsen för den nya
inhemska regeringen ställdes det passiva motståndets
främste man, Leo Mechelin. Liksom man förut i stor
utsträckning naivt sökt förklaringen till den Bobrikovska
politiken i tillfälliga Finlandsfientliga strömningar i de ryska
regeringskretsarna, så gladdes man nu allmänt åt att alla
onda anslag blivit lyckligt avvärjda och friheten räddad.
Redan de närmaste åren skulle visa, att man i Finland
bedömt situationen felaktigt. Klart besked erhölls genom
interpellationsdebatten och Stolypins förklaring i ryska
riksduman våren 1908. Av dem framgick, att tanken på att med
riksintresset som förevändning söka komma åt Finlands
självstyrelse ingalunda var övergiven i Petersburg. Det
började med att föredragningen inför kejsaren av
finländska angelägenheter, som kunde anses beröra hela rikets
intressen, från landets egen ministerstatssekreterare
överflyttades på ryska ministerrådet. Detta spårade givetvis
överallt hotade riksintressen — om det så gällde besättandet
av t. o. m. mycket underordnade finska statstjänster, frågan
om tjurars utsläppande på bete eller vad som helst —
och tillvällade sig därmed i praktiken rätten att blanda sig i
avgörandet av varje finsk angelägenhet. Det avgörande
slaget slogs emellertid i juni 1910 med antagandet i duman
och riksrådet av den s. k. rikslagstiftningsakten, enligt
vilken lagar, som berörde Finland och kunde påstås
hava allmän riksbetydelse, skulle kunna beslutas av
Rysslands lagstiftande organ med fullständigt förbigående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
