Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Georgierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Ryssland, sådant det är
det georgiska folkets fordringar liksom de medel det nyttjar
för att återvinna sina rättigheter ingalunda att betrakta
som revolutionära eller som ett uppror emot en rättmätig
regering. Folkrätten och den kanoniska rätten äro på
deras sida, och envar som håller på rättens principer och
önskar rättvisans seger måste understödja deras sak.
Att Ryssland handlat folkrättsvidrigt emot Georgien
har dess egen regering aldrig kunnat bestrida. Fördraget
av 1783 har upptagits i kodifikationen av de ryska
rikslagarna. På Haagkonferensen år 1907 kunde Rysslands
ombud icke invända någonting emot de georgiska
argumentens rättmätighet. Och undertryckandet av en sedan
gammalt i hela Orienten såsom självständig erkänd kyrka
genom en yngre, som först vunnit sin självständighet
genom en förordning av Peter den store år 1721, är en
oerhörd kränkning av den kanoniska rätten.
Om Georgien trots dessa barbariska förföljelser
existerar än i dag, så måste det tillskrivas dess gamla kultur
och folkets livskraft, som näres av en stor forntid.
Georgierna skola ej upphöra att kämpa för sina rättigheter så
länge de ännu ha någon kraft kvar. Det är emellertid den
civiliserade mänsklighetens plikt att taga i försvar den
svagare, som står på rättens mark, och ej hålla med den
starkare, som endast kan åberopa sig på den råa styrkan
i sin strävan att fullständigt förinta ett troget och lojalt
folk, som frivilligt anslutit sig till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
