Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutkapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Ryssland, sådant det är
Slutkapitel.
I början av tjugonde seklet måste ryska regeringen
erkänna, att försöken att denationalisera de »främmande
folken» i stort sett misslyckats. Hon satte då, såsom vi
sett, allt på ett kort för att upprätthålla sig själv och
sitt system. 1 stället för att uppgiva förryskningspolitiken,
i stället för att skänka de främmande folken politisk
likställighet och möjlighet att utveckla sin nationella kultur,
sökte hon sin räddning i den allryska expansionidén (se
ovan sid. 54 ff.). Hon hoppades att genom yttrepolitiska
framgångar kunna åvägabringa andra slaviska stammars
anslutning till Ryssland samt att därpå, stödd på
storryssarnas chauvinism, definitivt kunna göra slut på de
underkuvade icke-ryska folkens självständiga utveckling och
därmed en gång för alla lösa Rysslands svåraste politiska
problem.
Ett Ryssland, som utsträckt sina nya gränser från
Danzig till Prag, från Adriatiska havet till Konstantinopel,
ett Ryssland, som ej mera hade någon fiende att frukta på
kontinenten, skulle också i det inre vara starkt nog att
med tillhjälp av den cæsarobyråkratiska
styrelsemekanismen vidtaga de mest radikala åtgärder emot de främmande
folken.
Dessa komme då — så tänkte de ryska maktägande —
att kapitulera och uppge såsom hopplös kampen för sina
nationella ideal. Rysslands seger i världskriget åtföljd av
en ändamålsenlig rysk kolonisering — en sådan hade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
