Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutkapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutkapitel
215
massvis. (Jfr ovan sid. 114, 132 och 154.) När de beträdde
Storrysslands mark nådde deras lidanden sin höjd. I detta
land, som var dem fullkomligt främmande och vars språk
de ej förstodo, betraktades de evakuerade som ovälkomna
inkräktare. Ju längre de kommo emot öster, desto mera
behandlades de som fångar. De skickades planlöst från en
ort till en annan, och i Östryssland blevo de ofta överfallna
och ihjälslagna av bönderna, vilka redan vintern förut fått
lov att dela sin skörd med de förvisade tyskarna. Allt längre
bort drevos de för att slutligen hamna i Sibirien. Här
indrogs även det ringa understöd som de hittills, åtminstone
till namnet, erhållit av regeringen, och man ställde dem inför
valet att antingen hungra ihjäl eller ock bosätta sig på den
jord mari gav dem att odla. Detta förfarande kallades
»frivillig kolonisering». Men dessa kolonier anlades ej i en
samlad grupp, utan fördelades över hela landet.
Kringspridda bland de sibirisk-ryska kolonisterna tvungos de
evakuerade polackerna, litauerna och letterna att slå sig
ned som nybyggare. Medlemmar av samma byalag
skingrades åt olika håll och förlorade all kontakt med varandra.
Antalet av de ryska undersåtar, som på detta
sätt fördrevos, intill hösten 1915, anslås av den ryske
statistikern Issajev till 12 millioner.
Var det vansinne eller metod som dikterade denna
oerhörda våldsåtgärd? Ville man endast upprepa taktiken
från år 1812 för att överlämna en ödelagd trakt åt den
förföljande fienden? Så har man i själva verket från ryskt
håll sökt motivera evakueringen. Men denna motivering
faller på sin egen orimlighet. Landets ödeläggelse kunde i
betraktande av de nutida kommunikationsförhållandena,
den utvecklade järnvägsbyggnadstekniken, och den
fullkomnade organisationen för krigshärens förplägning ej
hindra, knappast ens fördröja fiendens framträngande. Det
måste den ryska krigsledningen säga sig efter någon
överläggning. Nej, det var nog helt andra bevekelsegrunder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
