Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOMONOSOV.
81
hans från latin översatta avhandling »Tankar om isbergens
ursprung uti de nordiske hafven».
I samma »Handlingar» uppgives Lomonosovs dödsår till 1764,
vilket är oriktigt. Efter ett bekymmersamt och uppslitande, men
ock glänsande liv dog han den 4 april 1765 och hade sålunda
hunnit samma ålder som sin stora förebild Peter den store. Hans
avskedsord i ett brev till v. Stählin voro: »Min vän! Jag ser,
att jag måste dö, och lugnt och likgiltigt skådar jag mot döden.
Men jag beklagar blott, att jag icke kunde få fullborda allt det,
som jag företagit för fosterlandets bästa, för vetenskapens
förkovran och för akademiens ära, samt att jag nu vid slutet af
mitt liv måste se, att alla mina gagneliga uppslag utplånas med
mig.» Han blev begraven på en av de tre kyrkogårdar vid
Alexander-Nevskij-klostret, där så många av Rysslands yppersta
författare fått sitt sista, av eftervärlden sorgligt vårdslösade vilorum.
För att rätt kunna uppfatta Lomonosov måste man vara både
litteraturhistoriker och vetenskapsman, ty han var själv lika mycket
poet som fysiker. Naturvetenskapsmannen, som kan bedöma värdet
av hans forskningar, måste fängslas av hans klara, kraftiga stil,
på samma gång som litteraturforskaren häpnar över
mångsidigheten av hans insikter om företeelserna i naturen. Och denne
grove, polemiske bråkmakare, som ej skydde de plumpaste utfall
mot motståndare och som i sitt yttre liv avspeglade den sämre
sidan av tsar Peters tidevarv, var i sin entusiastiska naturdyrkan
from som ett barn och religiöst troende som en äkta kristen. I
detta avseende erbjuder han, trots den ofantliga skiljaktigheten i
övrigt, en viss likhet med vår store Linné. Ju mer han inträngde
i naturens hemligheter, dess klarare blev hans blick för den
mänskliga litenheten gentemot skaparens majestät, och i sådana äkta
ögonblick glömde han den personliga fåfänga, som eljes så ofta pöste
över vid jämförelsen med de tyska medelmåttorna. Hela hans
arbetsmetod var modern och originell i fullaste mening; den var strängt
kritisk i undersökningen, men på samma gång överraskande genom
den ursprungliga friskheten och den ungdomliga djärvheten att
söka nya uppslag och idéer. Över Lomonosov vilar denna stora
Rysk kulturhistoria. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
