Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMEDIEN PÅ 1700-TAI.ET.
193
är icke sämre än någon annan, och vi kunna här hemma njuta
den sanna lyckan, för vars skull det ej är nödvändigt att flacka
kring i främmande land.»
Det ligger något synnerligen karakteristiskt i denna naiva
självbelåtenhet hos ett folk, som dock hade haft det där ringaktade
västerlandet att tacka för sina kulturella förmåner. Gogolj fann
likaledes allting »löjligt» i utlandet och längtade hem till de tunga
stepperna. Lev Tolstoj ansåg åtminstone den tyska
barnundervisningen (»Kindergarten») beaktansvärd, men icke ens den
utländska läkekonsten, som Fonvizin dock måste högakta, gillades
av Tolstoj. Den store samhällsgrubblaren på Jasnaja Poljana
behövde ju resa till västerlandet för att i Schweiz (år 1857) få höra
talas om »naturliga lagar» och för att i Luzern bevittna, huru en
sluskig vissångare blev utkörd ur en fin restaurang (alldeles som
om Tolstoj icke skulle kunnat konstatera ett sådant fall vid
Nev-skij Prospekt!). Tolstoj var även härvidlag blott en eftersägare,
ty nära ett hundra år förut gjorde Fonvizin samma upptäckt om
de där naturliga lagarna: »De bästa lagar betyda ingenting, när
i människans hjärta den första lagen försvunnit, det första
förbundet mellan människorna — den goda tron. Hos oss
ryssar finns något litet därav kvar, men här i Frankrike alls
intet____»
Det finns en förfärande inre likhet mellan Rysslands båda
satiriska komediförfattare, Fonvizin och Gogolj. Båda voro de i
sin samhällskritik negativa och mäktade ej, på grund av sitt snilles
begränsning, tränga till djupet och finna själva roten till det onda,
för att söka de rätta botemedlen och de positiva reformerna.
Därför stannade det hos dem båda vid hånlöjet, gäckeriet, hos Gogolj
dock mer tårblandat än hos den spirituelle Fonvizin. Båda voro
i grund och botten konservativa naturer, som vid framskridna år
förnekade eller ångrade sin ungdoms frisinthet och frispråkighet
och hemföllo åt ortodox pietism. Hos Gogolj urartade denna
sjuklighet till rent vanvett, i Fonvizins »Uppriktiga bekännelser
av mina handlingar och tankar» spåras även en pietistisk, om ock
icke så djup ruelse över ungdomsförvillelser, och då han drabba-
Rysk kulturhistoria. II. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
