Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
203
Dessa filantropiska och humanitära strävanden stodo i något
samband med Novikovs intresse för frimureriet, som inkommit i
Ryssland på 1730-talet genom en engelsk kapten John Philips
och som fick sin förste stormästare i den skottske generalen James
Keith. Denne hade år 1741 såsom utomordentligt sändebud
besökt Stockholm och torde från Sverige hava hämtat förebilden
till den ryska organisationen. I början bestod frimureriet blott i
tom efterapning av hemlighetsmakeriet och betraktades med
misstänksamma ögon såväl av regeringen som av den okunniga
allmänheten, som däri vädrade en ny antikrist. Samfundet blev
dock något allvarligare, då den engelske stormästaren gjorde Ivan
P. Jelagin till mästare i Petersburgs provinsloge; men det förföll
åter och urartade delvis till spelklubb och dryckesgille. Till 1779
voro de ryska frimurarna en provins under den svenska logen
(»tempelriddarna»), men efter Gustaf III:s besök i Petersburg
(1777) hade man blivit missnöjd med hertig Karl av
Södermanland, som skulle ha betett sig för egenmäktigt. Förresten fanns
det i Ryssland nästan alla arter och avarter av frimurare:
berlinska rosenkreuzare, franska martinister o. s. v., men utan högre
grader. En tämligen rik litteratur om frimureriet uppkom nu i
Ryssland både för och emot orden. År 1784 trycktes i Moskva
»Theophrastus Paracelsus’ kemiska psaltare», som handlade om den
filosofiska stenen, d. v. s. guldmakeriet. Hemligheten tycktes vara
lätt nog, ty den åtrådda vishetsstenen bestode av svavel, solens
tecken 0, och av kvicksilver, månens tecken Q), enär »svavel är
lika med ande, men kvicksilver lika med materie». Som motgift
mot dessa narraktigheter utkom samma år »Frimuraren utan mask
eller Frimureriets hemligheter avslöjade».
Novikov brydde sig alls icke om de alkemistiska
besynnerligheterna, men kände sig dragen till frimureriet genom sin
naturliga mysticism — en utveckling mycket vanlig i ryska författares
själsliv (Gogolj, Turgenev, Dostojevskij och många fler), och i sin
misstro mot voltairianismen hoppades han finna sin själsräddning
i det hemlighetsfulla visdomstempel, där människans sedlighet
skulle fullkomnas. Då han inträdde i orden, frågade han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
