Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övertygas om att godsägaren tvingar honom till arbete icke för
husbondens materiella fördel, utan därför att människan måste äta
sitt bröd i anletets svett. Bonden behövde inte känna till andra
böcker än bibeln, ty det, som utges av »europeiska filantroper»,
vore bara strunt (jmfr Tolstoj!). Över huvud borde man ej hysa
politiska bekymmer. »Må var och en göra sitt och bedja i
tysthet! Samhället skall först då bättras, när varje hederlig
människa sköter sina sysslor, såsom kristen tjänar Gud med
de vapen, som givits henne, och söker öva gott inflytande på sin
umgängeskrets. Då skall allt bli bra och mänskligheten gå
framåt.» Till sist ber han sina vänner om förlåtelse och
förböner, men försäkrar: »Mitt hjärta säger mig, att denna bok är
nödvändig och att den kan vara gagnelig.»
Denna publikation väckte med rätta en oerhörd bestörtning,
sorg och harm, och ett glödande uttryck för denna indignation
var som bekant det brev, som Bjelinskij avsände från utlandet.
Gogolj svarade härpå mycket matt, förläget och undvikande; han
erkände, att han efter lång bortovaro i utlandet kanske inte kände
Ryssland riktigt, och att mycket kunde ha förändrats där på sista
tiden; men han trodde ock, att Bjelinskij kunde misstaga sig i
somliga stycken. För resten kände han sig för trött att
kunna svara. Men efter Gogoljs död hittades ett sönderrivet,
till Bjelinskij adresserat, men troligen aldrig avsänt brev, som
var övermodigt och hätskt i tonen. Gogolj beklagade, att
Bjelinskij råkat i »det politiska livets avgrund» och svikit den sköna
uppgiften att »visa läsarna skönheten i våra författares skrifter
och lyfta deras själar till förstående av allt skönt, ty poesien är
en himmelsk gåva, som ej har samband med jordiska ämnen
och den usla verkligheten. Denna väg skulle kunnat föra er till
försoning med livet och sätta er i stånd att välsigna allt i
naturen... Ni påstår, att Rysslands räddning ligger i den europeiska
civilisationen! Har ni förstått, vad som menas därmed? Där finns
det så många upplösande, förstörande principer, att varje tänkande
människa skakar på huvudet och ofrivilligt frågar sig: Vad är
vår civilisation? Ett tomt spöke har uppenbarat sig i dess skepnad.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
