Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slavofilismens subtilaste skald var dock Fedor Ivanovitj
Tiuttjev (1803—1873), en fint bildad diplomat, som länge var bosatt
i München och, trots sin slavofilism, i två äktenskap förenad
med tyskor. En utmärkt tolkare av Goethe, är Tiuttjev kanske
Rysslands störste skald i filosofisk mening och var länge
misskänd eller underskattad. Hans poetiska panteism, hans mystiska
svärmeri för natten och kaos, för kärleken i dess samband med
mord och för samhörigheten mellan människan och naturen har
på sista tiden livligt uppmärksammats av Merezjkovskijs
skaldeskola. En fin poetisk stämning, uttryckt i ett melodiskt språk,
framträder ock i hans bilder från Bosporen och i hans
panslavistiska drömmerier om »Olegs sköld på Stambuls port», om
korset och klockeklangen i Tsarigrad och om Rysslands slutliga
försoning med Polen — icke i Petersburg eller Moskva, utan i
Kiev och Konstantinopel. Och om sitt eget land sjunger han
»Du mätes ej med alnens mått;
dig kan förståndet ej förklara.
Du har en egen framtidslott.
På dig, o Ryssland, tror man bara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
