Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- V. Tsar Peters krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg, varest den 12 september 1723 fred slöts och Persien
avträdde Derbent, Baku, Ghilan, Masanderan och Asterabad till
Ryssland. Genom sändebudet i Konstantinopel, där man haft god
lust att skrida till strid, förmedlades freden med Turkiet och genom
ett demarkationsfördrag av den 12 juni 1724 utstakades Kaukasiens
och Persiens gräns i förhållande till Ryssland och Turkiet. Till
Rum-jantsev, som avslöt fördraget, skrev Peter: »Hit ha kommit armenier
med bön om att ta dem i vårt skydd; vi ha tillåtit dem nedsätta sig
i våra nya kaspiska provinser. Komma turkarna att yttra sig härom,
så säg dem, att vi icke kallat armenierna, men att de såsom
tros-förvanter bedit om vårt skydd och att vi för kristendomens skull
icke kunnat avvisa dem.» Ryssland kunde emellertid blott några
få år behålla de nya kaspiska provinserna. I första rummet
nödgade det därstädes rådande mördande klimatet de följande
regeringarna att avstå från dessa erövringar. Peters mål ernåddes sålunda
tills vidare icke.
*
Såväl efter freden i Nystad som efter det persiska krigets slut
hade tsar Peter all möjlig anledning till glädje över sitt verk.
Ryssland var, då han tillträdde regeringen, ett land utan större
inflytande och knappast beaktat i Europa. Tämligen allmänt ansåg
man det för ett asiatiskt rike, och av sina omedelbara grannar, såsom
polacker och svenskar, betraktades ryssarna rätt och slätt såsom
barbarer. Under sin första stora europeiska resa gällde tsaren själv
mera såsom ett kuriosum än att någon tog honom på allvar. Det
var först efter den svenska konungens nederlag vid Poltava och
sedan Peter grundat och befäst sitt välde vid Neva, som de
europeiska makterna kommo på andra tankar om honom, började frukta,
om just icke högakta honom, men i alla fall numera funno lämpligast
att söka förbindelse med honom. Peter synes också väl ha känt den
förändring, som försiggått i allmänna tänkesättet med hänsyn till
Ryssland, och för att ytterligare framhålla sitt rikes betydelse och
den ställning, som numera tillkom det i makternas råd, antog han
efter freden i Nystad kejsartiteln och kallade i enlighet härmed
också sitt rike*kejsarrike. Om något Moskovien talades icke längre,
lika litet som om någon tsar av Moskva, men däremot bjöd och
befallde Rysslands kejsare över sina »ryska» undersåtar och intog
sin plats bland Europas suveräner i jämbredd med den romerska
kejsaren. Rysslands sändebud vid främmande monarkers hov voro
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:49:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-1/0136.html
