Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Katarina och den ryska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon annan, och vi kunna här hemma njuta av den sanna lyckan, för
vars skull det icke är nödvändigt att flacka kring i främmande land.»
I detta avseende var Fonvizin förelöpare till två större ryska
författare än han själv: till Gogolj och Leo Tolstoj, vilka också
ringaktade Västerlandet, vars kultur de likväl alla tre hade så mycket att
tacka för vad de voro. Gogolj fann allting löjligt i utlandet, Leo
Tolstoj ansåg åtminstone den tyska barnundervisningen —
»Kindergarten » — beaktansvärd, men underkände den utländska läkekonsten,
som han, rent ut sagt, alls icke förstod, men som likväl skattades av
Fonvizin. Nära ett århundrade före Tolstoj upptäckte Fonvizin de
naturliga lagarna, om vilka han säger: »De bästa lagar betyda
ingenting, när i människans hjärta den första lagen försvunnit, det första
förbundet mellan människorna — den goda tron. Hos oss ryssar
finnes det något litet därav kvar, men här i Frankrike alls intet...»
Den förlamning, som på äldre dagar drabbade Fonvizin, väckte
hos honom ånger över sin ungdoms frisinthet och frispråkighet. I
Fon-vizins »Uppriktiga bekännelser av mina handlingar och tankar»
spåras en ortodoxt pietistisk ruelse över ungdomsförvillelser, och i sin
förlamning såg han ett himmelens straff för sina synder, särskilt för
fri-tänkeriet.
Nva Holland i S:t Petersburg 1765. Träsnitt
av Anna Ostroumova.
Ryssland och dess tsarer II.
433
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
