Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träffningen vid Losmine 1812.
Målning av Guesse.
Med segrarens tillfredsställelse och självmedvetenhet hade Napoleon
gjort sitt intåg på Kreml. Härifrån skulle han nu diktera freden,
vartill hänsynen till huvudstaden skulle tvinga Alexander. Fredsförslag
avsändes. Alexander besvarade dem icke ens. Det lider intet tvivel
att Moskvas öde från hans och Rysslands synpunkt redan var avgjort.
Under natten till den 15 september utbröt eld i staden. Den väckte
dock föga uppmärksamhet i detta hav av gator, gränder, hus, kyrkor
och palats. Värre tedde sig saken, då under loppet av den följande
dagen gata efter gata lades i aska och de franska trupperna
ingenstädes kunde finna några brandredskap. Totalt maktlösa stodo de,
då eld den 16 september samtidigt utbröt på ett stort antal ställen, i
den vidsträcka staden, vars byggnader allmänt uppförts av trä, även
om palatsen flerstädes ståtade med av alabasterplattor överklädda
fasader. Redan efter några timmar var hela staden inhöljd i tjock,
svart rök. Så började det blåsa. Från fönstren på Kreml kunde
Napoleon iakttaga huru elden med vindens snabbhet spred sig ända
till de mest avlägsna stadsdelarna, från minut till minut tilltagande
i sitt storslagna raseri. Basaren med sina tiotusen butiker, statens
magasin med livsförnödenheter, vin, brännvin, krigsförråd och krut,
ja, själva Kreml slukades av eldhavet och med fara för livet drog sig
Napoleon tillbaka till det en halvtimmes väg avlägsna lustslottet
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
