Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bondelivskildrarne. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förnämste av dessa skildrare av ryskt bondeliv, de s. k.
narod-nikerna, är likväl Nikolaj Alexevitj Nekrasov, född 1821, död 1877,
i guvernementet Kamenets-Podolsk. Utan understöd från sin stränga,
men lättsinniga fader, blev Nekrasov publicist och utgav 1842 revyn
»Petersburgskij Sbornik», i vilken Dostojevskij debuterade med sin
samhällsnovell »Fattigt folk». Han redigerade efter vartannat flera
tidskrifter och dog uppsliten av arbete, fysisk försakelse och
utsvävningar. »Mitt namn», skrev han till en vän, »skall icke stråla av ära
och glans. Kampen för den materiella tillvaron hämmade min
skaldeutveckling, och det sociala eländet besegrade min sångmö. Blott den,
som tjänar de högsta syften och helt ägnar sig åt sitt kall samt
kämpar för sin bröder, endast han lever i evighet.» I sitt folks minne och
i den ryska litteraturen leva emellertid Nekrasovs dikter och
skildringar av det ryska bondelivet, med vilket han var förtrogen från
barndomen, liksom av storstadseländet bland de usla kyffenas invånare.
Satiren var det skarpa vapen, varmed Nekrasov både försvarade sig
själv mot en ofruktbar förtvivlan över framtiden och angrep
samhället på dess ömmaste punkter. En ibland hans mest gripande
skildringar av nöden bland Rysslands bönder är hans dikt »Frost rödnäsa»,
d. v. s. kölden, jätten som förlamar och insöver i den eviga sömnen
dem, som den överraskar, en poetisk berättelse om den fattiga änkan,
som en kall dag fryser ihjäl i skogen, där hon huggit bränsle åt sina
frysande och hungriga barn, sedan hon begraft mannen.
»Hon hugger och känner ej kylan,
som isar fot och hand,
hon minnes den käre döde
och värmes av känslors brand.»
»Men överväldigad av trötthet, sjunker hon ned vid lasset i
snödrivan och gripes av feberyrsel. Orediga bilder av hennes barndom,
bröllop och äktenskapliga samliv sväva förbi; slutligen vaknar hon
till sans vid hästens oroliga gnäggning ■— vargar stryka nämligen
rovlystna omkring — och anträder återfärden. Kölden fjättrar henne
emellertid snart ånyo under ett träd, ty den ryska folksagans
förfärliga jätte Frost Rödnäsa skrider fram i sitt väldiga rike och bjuder
henne till sig med sitt trollspö:
»Var finnes väl bättre vila
än djupt uti frostjättens slott?
Att stilla i skogen slumra
för evigt — ljuva lott!»
Nekrasov är emellertid endast en föregångare till de egentliga
-268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
