Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikesministern var det för den skull den lättaste sak i världen att
underhålla ett någorlunda gott förhållande till partiet, men på våren 1863
förändrades detta fullständigt. Frågan vad som skulle göras med det
upproriska Polen delade nämligen det politiserande Ryssland i två
fientliga läger, och då Österrike
och Västmakterna blandade
sig i denna angelägenhet,
måste den ryska rikskanslären
taga ställning till en fråga, i
vilken han allra helst velat hålla
sig neutral. I och för sig
syntes en mera utpräglad motsats
knappast tänkbar än mellan
den aristokratiska, måttfulla
och humana fursten och de
bullersamma fanatiker, som
tillhörde det »ortodoxa»
nationalpartiet och i ryska folkets
och den rättrogna kyrkans
namn ville utplåna allt polskt
väsen och katolicismen från
jorden för att på ruinerna av
det forna kungariket upprätta
ett av demokratiska
ämbetsmän kommenderat
bonderegemente. Med de båda statsmän, vilka ansågos representera denna
riktning, den adelsfientliga krigsministern och hans broder,
statssekreteraren för Polen, hade furst Gortsjakov aldrig stått på synnerligen
vänskaplig fot; dagens hjälte, den ohyggliga Murawjev, hade han,
medan denne ännu var domänminister, alltid funnit vedervärdig på
grund av hans lågsinnade, råa väsen, varemot han alltid stått på god
fot med Valujev, Golovnin och von Reutern, d. s. k.
»Konstantinov-serna», d. v. s. storfurst Konstantins vänner. Detta oaktat beslöt sig
rikskanslären på sommaren 1863 för den nationella uppfattningen av
den polska frågan; skulle han nämligen med framgång och
eftertryck kunna tillbakavisa Västeuropas inblandningslust i denna, måste
detta ske i kraft av en princip, som massorna förstodo och som gav
såväl kanslären som kejsaren känslan av att tala å ett helt folks
vägnar. Furst Gortsjakov ställde sig för den skull genom sina depescher
sommaren 1863 i spetsen för nationalpartiet och räknades till dettas
Furst Alexander Michajlovitj Gortsjakov.
Rysk statsman och diplomat
1.798—1883.
Ryssland och dess tsarer. ITT.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
