Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald och läxan — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han suttit så länge, att han gott hade
kunnat lära sig läxan, sade modern, att hon
ville höra, om han kunde. Harald blev alldeles
röd i ansiktet, räckte modern boken utan att se
upp och kunde — aldrig ett ord.
2.
Nu började han att gråta. »Det är en så
svår läxa, mor», sade han. »Jag är säker på, att
jag aldrig kan lära mig den.»
»Har du då försökt att lära dig den?» sade
modern.
Harald kunde icke säga ja, därför sade han
i stället: »Jag önskar, att inga böcker funnes i
hela världen! Jag tycker alldeles inte om böcker.»
Då sade modern: »Det gör mig ont, att
min lilla gosse ej vill lära sig någonting, så att
han en gång kan bli en förståndig karl, om han
skulle leva så länge. — Men nu måste du lära
dig läxan, Harald, och du får icke gå ut och
leka, förrän du kan din läxa, vart ord.»
Nu hade Tora slutat sin läxa, lagt undan
sina böcker och gjorde sig i ordning att gå ut.
Och Trofast hoppade av glädje omkring henne,
ty han visste, att han nu skulle få springa med
henne i trädgården. Och barn-pigan med lilla
Einar, gick just förbi fönstret: de väntade ock
på att få leka med de större barnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
