Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den godhjärtade gossen — efter norskan - De fem sinnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den god-hjärtade gossen.
En gosse, som hette Vilhelm, åt en dag mer
till middagen, än han brukade. Hans mor frågade:
»Varför äter min lilla gosse så mycket i dag?» —
Men Vilhelm teg. Då sade hans lilla bror Anders:
»Jag vet det, jag vet det!» Därefter lutade
han sig till sin mors öra och viskade — men
alla vid bordet hörde det:
»Vilhelm åt ingen frukost; den gav han åt
den där lilla tiggar-gossen.»
Vilhelm blev röd i ansiktet, men hans mor
sade: »Det var en snäll gosse!»
De fem sinnena.
Vi hava fem sinnen: synen, hörseln,
känseln, lukten, smaken.
Vi skola nu se, vad hjälp vi hava av våra
sinnen. Vi höra, att något faller ned bredvid
oss. Vi se på det och finna, att det är nästan
runt till skapnaden, till färgen rött och gult.
Vi taga det i handen och känna på det med
fingrarna. Det är fast, kallt och glatt. Vi lukta
på det. Det har en behaglig lukt. Vi smaka
på det. Det är så gott, att vi gärna skulle vilja
äta upp det. Vad är det? Gissa! — Det är
ett äpple. Med till-hjälp av våra sinnen lärde
vi känna allt detta om äpplet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
