Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
15
skarpt granskande dess väfda arabeskslingor,
som gömdes rätta utslaget däri.
— Han ber inte om ursäkt — mumlade han
bistert.
— Men om — ?
Fru Elsa hade äfven helt tyst rest sig ur
stolen och, följd af Mohrens trogna
ädelstens-blick, gled hon bort till sin man, lade de mjuka,
hvita händerna på hans duktiga axlar och sade
mildt och oemotståndligt:
— Vi äro skyldiga oss själfva, att ge det
här — trasslet ett godt slut. Inte sant?
Han vände sig saktmodigt om och nickade
— och fick en kyss i belöning.
<X »
Mot vanligheten företog fru Elsa en
promenad äfven före middag. Flickorna och deras
sköterska gjorde sällskap. Det var fruns afsikt
att vid tingshuset förege något ärende dit och
där söka notarien, som icke vidare synts till —
klockan var fyra nu.
— Får jag följa med! bad lilla Mary,
sexåringen, deras äldsta barn. Modern nekade lugnt,
men bestämdt.
— Fortsätt ni nu, framåt staden, men var
ordentligt hemma igen om en halftimme.
— Ja då, frun, svarade sköterskan.
Fru Elsa gick tankfullt upp mot den trista
byggnaden, steg försiktigt, nästan smygande upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
