Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OAMMALT HJÄRTA
217
lika grundligt, och tappade med ens all
besinning. De knubbiga näfvarne drabbade med en
skräll i bordet, så att det blå och det röda
bläcket i hornen skvalpade. Och med gnisslande
stämma utfor Mulltin:
— Du ja! — Ett råd! — Du, din slarf, din
gröngöling, din smygkurtisör — du djärfves
alltså be mig om råd — hur du ska’ bära dig
åt, ja visst ja — för att gå till gubben Frommel,
mån’tro, och — fria!
Hans sinå gröna ögon flammade till; och han
måste tjostande hålla andan. Julius log
öfverseende: — Det behöfs inte, bror. Det är —
redan klart.
Mulltin skakades som af en frossbrytning.
Han vräkte bakut i skrifstolen, som för att rusa
upp, men hejdade sig, och hväste:
— Jaha, ja! Jag vet nog! Din stryker! —
Men ser du, den där sysslan, den där, som du
bespetsar clig på, den ska’ allt osa din fina nos
förbi, du! I denna dag, jaha, i denna dag
skrifver jag till firman och förklarar, att du är
en, en — att jag misstagit mig — att jag
återtager min rekommendation! — Med en tungnick
fällde han sin runda haka mot bröstet och
blundade, som trodde han sig spela det
allsmäktiga och obevekliga ödet. — Julius teg en
god stund. Stridiga känslor bekajade honom.
Dock, ännu dröjde något af tjufpojken kvar i
hans sinne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
