Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tapper själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAPPER SJÄL
237
Winckel — han hette så, min vard — tog själf
min kappsäck, väskan och smågepäcket fick jag
med nöd ta hand om själf, och vi stego
uppför den breda stentrappan mellan hvitmålade
stenkrukor, hvari bladväxter och stela blommor
prunkade som hedersvakt. Inkommen iförstugan,
hörde jag en dörr öppnas och Winckel säga:
— Annie? — Tänd i salen!–Genast! —
— Ja — svarades blott, af en flickröst, kall,
u(tryckslös lät den för mig då. Och värden tände
själf en elektrisk ficklampa, lyste mig uppför
en trappgång, genom en korridor, in i ett
gästrum. I förbifarten hade jag tyckt mig uppfånga
små läten från andra rum: hviskningar, fnissande
och dämpadt gnällande som af sömniga barn
eller små knähundar.–
Sedan jag gjort nödig restoalett, följdes jag
åter af den tjänslaktige direktören ner igen. Och
vid ficklampans irrande sken såg jag en ung
fiicka i en öppen dorr:
— Det är färdigt — sade hon, som förut
helt liknöjdt.
— Nå. Då kan du gå och lägga dig.
Godnatt, Annie! — Jag hann uppfånga något af
hennes drag och gestalt, men icke mycket, mot
den dimbleka fonden af en liten kammare mecl
hvita väggar, hvita gardiner, snarlik ett port-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
