Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför boningshuset satt på en gammal vagnslåda en
ståtlig, redan tämligen grånad man. Han bar landtmännens
vanliga dräkt, vida byxor af fårskinn och en enkel grå
jaktrock af groft tyg. Bakom bandet i hans bredskyggiga hatt
satt en stor tobakspipa.
Han var till synes vid mindre godt tynne och såg
missnöjd och tankfull utåt vägen, hvilken likt ett rödt band
strök genom dalen från söder.
Det var redan
tämligen sent. Solen hade
sjunkit långt ned i
väster, och det skulle
knappt dröja en timme,
innan den försvunne
ned bakom bergen.
Plötsligt for
mannen upp, skuggade
ögonen med sin hand och
skådade nedåt
landsvägen, på hvilken en
ryttare närmade sig
farmen, och strax därpå
sprängde en duktig,
knappt fjortonårig
pojke upp på gården,
hoppade af hästen och
kastade ett täcke, som han bar öfver skuldrorna, upp på
hästens rygg.
— Nå, Hendrik, har du några nyheter?
— Dåliga och goda, far. — Dolossmanen är redan öfver
bergen med sin afdelning. Från honom kunna vi ej hoppas
få några drängar.
En förbannelse banade sig väg öfver farmarens läppar.
— Inte ens Groot Willem — fortsatte pojken— vet
någon råd. Han säger, att också från honom ha alla svarta rymt,
och han vet inte, hur han skall hjälpa sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
