Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 -
draga det kortaste strået, och det var för resten inte första
gången, han slagit sig till tåls och väntat.
Katrina gick fram till bordet, där de nyss setat och
ätit, stälde ett par af tallrikarna öfver hvarandra för att bära
bort dem, och medan hon stod med ryggen vänd åt honom,
som satt i mörkret bakom klockan, sade hon:
— Vill du stanna då?
Karl August funderade en stund.
— Jag får väl det då, sade han.
Ett ögonblick därefter steg han upp ocli gick ut på
trappan. Där stannade han, strök eld på en tändsticka och
tände pipan, som han förut hela tiden hållit i handen.
Han såg sig omkring, och af gammal vana såg han mot
vester för att se efter, hvad väder de skulle få. Han räknade
ett ögonblick i tankarna. Om han ändå skulle försöka att
taga sig fram på egen hand med ett annat arrende.
Men nej. Det gick omöjligt. Han hade inte pengar
till att köpa alting nytt. Redskap och bohag och alting.
Det var omöjligt.
Han såg sig omkring en gång till och började sedan
långsamt gå uppför den branta trätrappan, som ledde till
hans rum på vinden. Där satte han sig på kistan och rökte
pipan till slut. Så lade ban bort den och började kläda af
sig för att gå till sängs.
Där sof han arbetarens tunga sömn utan att tänka på
morgondagen.
Och åren svunno bort, och dagarna gingo sin jämna
gång, och det såg ut, som om ingen förändring skulle
inträffa i det, som var.
Karl August Erikson hade blifvit böjd af åren, fast
han blott var inemot fyrtio år. Man hade slutat upp att
kalla honom med förnamn i bygden, utan sade i stället altid
Erikson. Han gick ständigt krökt, vare sig det nu var af
vanan att i mörkret leta sig fram genom skogen på obanade
vägar, af arbetet med yxa och plog eller af att sitta hela mil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
