Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 158 —
- Hvar vi ska få det ifrån? sa’ han. Låt mig sköta
om det, du. Och lita på, att gå ska det. För nu ska du fä
höra, hvad jag liar grunnat ut.
Han tog fram ur västfickan en nyckel, läste upp
hyra-klaffen och tog ur en liten lönnlåda fram ett stycke papper,
som han vecklade upp. Med en illmarig min lade han undan
pipan och visade det för hustrun.
- Här står det klart med siffror, sa han. Och nu ska
du få höra. Har du sett skogen, som står på vår mark V
Den är alt värd mycket den.
— Ja, men den får du ju inte hugga af mer än til!
bränsle, som vi själfva bränner upp.
- Hugga af? Nej, det förstås. Men jag får väl köpa’11,
ser du, köpan. som hon står och växer. Har du inte hört,
hur skogsköpare gör här ute i skärgården, hur de köpa
skogen och leja folk, som hugger och fraktar den. Men nu
hade jag tänkt, att om jag fick köpa den, som den står, på
något så när vilkor, så jag inte behöfde betala strax, utan
fick göra det efter band, då kunde jag ha det till vintergöra
och hugga själf med pojkarna och köra ned den till sjön,
och så kunde jag sälja’n som ved eller virke, hocke som
hälst. Tänk hvad ek här fins och hvad tall och hvad gran.
Det står ju de grannaste mastträn, som rakt få ruttna ner
af sig själfva, när ingen tar dem.
- Ja, men tror du baron går in på det där?
— Ja, det tror jag nog. För han ska göra öfver med
en farlig hoj) pengar, och då fins det altid hål te stoppa i.
De sutto en stund tysta och tankfulla. Det fans ingen
af dem, som icke visste, bur mycket denna förändring
betydde, och underliga tankar rörde sig i deras sinnen. Det
hade blifvit mörkt inne i stugan, och genom de små fönstren
inträngde endast en matt ljusning. Ty där ute låg Julinatten
öfver skogen, fälten och ängarna, och det var, som om
framtidsförhoppningar spirade fram med nya skördar för nya
dagar ur den dunkla, fridfulla natten.
De tänkte båda på det samma, hvar på sitt sätt. En
minskning i den sparsamma knappheten, en utsigt till bättre
dagar, en möjlighet till en lugn ålderdom och något att lemna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
