Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 303 —
klippsk pojke eller flicka, som var färdig att ropa: »Där
kommer Petter med ögat». Själfva patron brakade skratta,
när Petter mötte honom på landsvägen och tog af sig mössan
så djnpt och så höfligt, som han nå’nsin kunde. Och när
han gick och läste, märkte han altid, hur presten satt och
såg ned, för att han inte skulle bli narrad till skratt, under
det Petter läste Guds ord med det ena ögat och tittade i
nordvest med det andra.
Det där uttrycket »titta i nordvest», var det värsta
skymford, någon kunde säga Petter. Det visste folk, och
därför fick han också höra det. Men sa’ nå’n det, blef Pettei
aldeles mörk i synen, det friska ögat blef rödstrimmigt, och
hakan darrade. Det var bara det skymfade ögat, som satt
stelt och uttryckslöst och gaf ansigtet ett otäckt uttryck, som
nästan var hemskt. När en pojke sa’ honom det, hände det
en gång, att han rusade på honom och slog omkull honom
borta vid brunnen. Och se’n Petter väl fått omkull pojken,
dunkade han hans hufvud mot brunnskanten, utan att bry
sig om hvarken sparkar eller nödrop, till dess att det blef
en bel samling af hurrande ungar omkring dem, och Petters
mor kom springande och bar in honom med våld. Då fick
Petter stryk, men han var så arg, att han kände det icke.
Och han tyckte, det lät karlaktigt, när folk sa’ att han hållit
på att slå ihjäl Andersonskans Kalle.
Det liade nämligen varit så, att en gång var det en
främmande herre på besök på herrgården. lian kom gående
förbi statbygningen med patron. Då stod Petter där och
bockade sig ibland de andra ungarna. Men när den
främmande herrn, som var klädd i hög hatt ocli binockel på näsan,
fick se Petter, så började han skratta och sade åt patron
»Se på den där! lian tittar ju i nordvest.»
Alla pojkarne hörde det. Och se’n var det afgjort, att
Petter tittade i nordvest. Ingen visste egentligen, hvad det
kunde betyda. Men alla tyckte, att det var kvickt. Och
Petter själf föreföll det som det värsta öknamn, han
någonsin hade hört, just därför att de andra tyckte, att det var
så roligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
