- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
375

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När gudstjänsten var slut, och Sven Ersson kom med
sin gumma utför kyrkbacken, mötte ban Jansson. De kommo
midt emot hvarandra i trängseln, och rundt omkring
riktades ögon på dem för att se, 0111 de skulle säga något. De
kände det båda och stannade därför och hälsade.

— Han är döpt nu, sade Jansson ocb blinkade.

— Ja, han är det, svarade Sven Ersson enstafvigt,
fast det kokade i honom. Gubbarna skildes, ocb Sven
Ersson satte sig med Katrina i kyrkvagnen.

Men när de körde hem genom skogen, liit Sven
Ersson, sedan de åkt en bit, hästen gå långsamt och sade till
hustrun:

— Vi får allt se till, så vi får den andra flickan gift
nu snart. Annars kanske det går henne på samma vis.

Katrina suckade och nickade bifall. Sven Ersson
ryckte i tömmarna och lät hästen löpa på skogsvägen.

Ären gingo, och Sven Ersson började få tur med sig
igen. Gustaf sprang i skogen, som han alltid hade gjort,
men Johanna var duktig i arbetet, kanske mer än hon
någonsin hade varit. Der var nästan, som 0111 hon velat visa,
att hon nu mera kunde göra skäl för två. Och lill-Sven var
snart stora pojken. Han sprang omkring på backarna med
lingult hår och stora blå ögon ocli sade mormor och mor
och allt möjligt. Men Sven Ersson kallade han för far,
och ingen kunde någonsin få honom att säga annat.
Gubben skrattade, för hvar gång han hörde det, och han blef
så van vid att heta far, att han var lika nöjd 0111 att heta
något annat.

Men det bästa var, att den yngsta dottern hade blifvit
gift. Och så bra gift som hon blef se’11. Enda sonen till
en rik bonde, som hade mycket mer än Sven Ersson, hade
friat till henne, och det blef bröllop på hösten, stort
kron-bröllop med prosten och prostinnan bredvid brudfolket och
ett stort hästskobord dukadt inne i stugan. Fin mat var
det på bröllopet; pastejer med sviskonfyllning, ä la dauber

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free