Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 410 —
Nils tog ett steg tillbaka ocli stirrade |>å hustrun.
»Död?»
»Ja, ban var död, när ban föddes. Det är nära en
timme sedan.»
Nils tog sin hustrus hand, och förvirrade tankar gingo
genom hans hjärna. Han kunde icke fatta, att detta
verkligen var sant, och ban måste upprepa det lilla allsmäktiga
ordet för sig själf, för att han skulle förstå, att undret
verkligen hade skett. Nils hade aldrig ens tänkt sig en sådan
möjlighet, och nu kom denna lösning på gåtan som svar på
hans själs lönligaste tankar. Och ban kunde blott stamma:
»Hvarför skulle det lilla lifvet dö? Jag skulle nog
försökt att vara god emot honom.»
»Det vet jag», sade Märta.
Och Nils gick fram till den lilla döda kroppen, och det
märkvärdiga skedde, att ban kände sig sörja den andres
barn, hvars tillvaro skulle varit en påminnelse om brottet
mot honom själf. Men på samma gång kände han det, som
om något alldeles nytt händt inom honom. Det kom inifrån
och bröt genom honom som en stor, varm våg. Det tinade
upp, och det sprängde bojor. Det sjöng, kvittrade, jublade
och skrek. Det var ett nytt lif, som skulle börja, ingenting
mindre än ett nytt lif, och Nils kände sig till mods, som
om ban kunnat ropa af fröjd, i fall icke de små slutna
oskyldiga ögonen hejdat hans jubel.
Då hördes plötsligt ett väldigt dån från hafvet. Det lät,
som 0111 hundratals kanonskott blifvit aflossade efter hvarandra.
Det knakade, och det small. Det föreföll, som om bela
naturen varit i uppror eller legat i födslovånda.
»Det är islossningen, som kommer», sade Nils.
Och det var fröjd i hans stämma.
Som svar på hans ord kom en bred ljusvåg från
fönstret, stannade och lyste på kammarens vägg. Det blef så
ljust öfver den underliga scenen därinne, som om det varit
dager både ute och inne, och ovillkorligt grep Nils efter
Märtas hand, medan de båda nästan bländade stirrade på det
ljus, som darrade öfver väggen. Det var ljuset från fyrens
slocknande öga, som tändes första gången, när isen åter bröt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
