Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Löftesbrytarens straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallnad! förmanade Maja, som hade stannat kvar på gården
en tid efter jordölet.
— Piger stjäla och runera husa. Ska’ en kunna lita
på och ha’ redit gagn utå fruntemmer, får en lof gefta sej
mä dom! förklarade Jonas och fortsatte efter vårarbetets
afslutande att drifva omkring på frieri i trakten.
Men det gick jämt och ständigt olyckligt för honom,
än drefvo fruntimren skoj med honom och gåfvo honom
korgen, än fingo pojkarne i byarna fatt i Jonas och gjorde
honom allehanda hyss och förfång, när han var ute och
vandrade om kvällarne. Han kom alltid långnäst och ofta
sönderrifven och illa handterad från sina giljarefärder.
— Dä’ kan inte gå på annat vis för honom, när han
ljög och bedrog Greta i själfva dödsmenuten! mumlade
Maja.
Efter många om och men lyckades emellertid Jonas få
Lena i Sjöbo så pass på trafven, att hon stämde möte med
honom här och där i markerna, där de ostördt kunde få
tala om sin blifvande sällhet uppe i Runseryd. Men hur
inpiskade och försiktiga de voro, lurade dock de sabla
pojkarna i Sjöbo ut, att kärleksmötena höllos i skuggan af
ängsladan, som låg i madkanten.
Och så drogo de dit neråt en lördagskväll för att föra
nojs med Jonas och Lena. Ty pojkar är ett illtyg, som
knappt ha’ försyn för något heligt. Hur det var fick dock
det förälskade paret i god tid se pojkaskocken, och så gömde
de sig och sin kärlek inne i den tomma ladan.
Men pojkarna släpade i sin ondska fram en stor stock
och stöttade inne Jonas och Lena.
Lördagsnatten gick, söndagen likaså. I Sjöbo saknade
man Lena och i Runseryd fördes väsen efter Jonas. När dessa
heller inte under natten till måndagen återkommo, blef det
oro i bygden och på måndagseftermiddagen anordnades
skallgång efter dem.
Man inringade alla ägorna, hojtade, vrålade och skrek,
som om domen kommit öfver bå’ Sjöbo och Runseryd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
