Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett öfverdådigt valgille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Har du öppnat fönstret? Dä va’ då djädran så
godt! mente de med en mun.
Och så blundade de ånyo.
Jösse stod emellertid båd’ länge och väl kvar på sin
plats och drog luft, och rätt hvad det var vaknade de
andra åter.
— Nä’, stäng nu fönstret och lägg dig. Hu, nu drar
här, så att en kan få lunginflabation i magen! huttrade de
och riktigt hackade tänder.
Det var naturligtvis inte godt att stänga ett utslaget
fönster.
Men Jösse var ju politiker och smidigheten hade redan
födts i hans hjärna. Alltså tog han tyst och stilla sin
hufvudkudde och körde in honom i hålet efter rutan.
— Nu tror jag du, haft igen fönstret, för nu kännes
här varmt och lugnt igen! lät den ene af
landstingsbröderna.
Jösse lade sig, och så somnade det höga triumviratet ånyo.
Men när de vaknade på morgonen och tittade sig
omkring, kunde ingen af dem begripa, hvadan dynan satt i
— bokskåpsfönstret.
De refvo sig i hufvudena och grunnade och funderade,
och den nyvordne riksdagsmannen allra värst.
— Och jag, som trodde att dä var fönsterrutan jag knäckte
och att jag släppte in frisk luft! Jag kände ju »ehuru»
det drog, mumlade han.
— Dä va’ visst ett styft skålande i går kväll, kan ja’
töcka på’t? sa’ han slutligen till vännerna.
— Dä sir nästan så ut! suckade desse. Och alla tre
glodde med en viss bäfvande undran på dynan i
bokskåpsfönstret.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Och nu får herrskapet själf dra ut moralen ur den här
berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
