- Project Runeberg -  Samlade bygdehistorier /
82

(1900) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fördärfvad andakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

precis i samma ögonblick de underteckna ett köpekontrakt
om en »Singer».

Vanligen står den rysliga människan äfven i förbund
med en hattaffär, hvadan han också för det mesta samtidigt
med maskinen levererar de oskyldiga varelserna ett
förskräckligt hattskrälle, hvarigenom de, som förut voro så söta i
sina små schaletter, få ett så hiskeligt utseende, att de skrämma
oxar och fölungar i sken samt blifva så vidunderliga och
hemska, att man kan stämma blod med dem.

Och i stället för att de fordom, när de träffades, talade
om sina »ungdomspojkar», om Manne, A’gust och Jo’an och
Kalle, rör sig nu deras prat hufvudsakligen om maskinerna.

— Du kan inte tro så grann min maskin ä’ och hur
lätt han går se’n!

— Åh, han kan väl inte va’ likare än min, för han ä’
då rent herradon!

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Och det är då säkert, att ju fattigare folk är, ju vildare
ä’ de att skaffa sig maskiner.

Nere hos Svens på Dalen är det så usselt att det knappt
brinner i spisen för dem. Men tösa hans kom inte från
den af herranom fördömde agenten, förrän hon köpt sig en
symaskin medelst ett sådant där galgkontrakt, som satte
Sven än mera på kneken.

Här om sistens skulle vi gå ner till Svens med några
täcken och annat bråte, eftersom Jöns i Målen, som hade
lösöreköp med Sven, hämtat dädan allt hans bohag, den
snålvargen, när Sven för afbetalningarne å symaskinen inte
kunde förmå betala Jöns ränta längre.

Då vi kommit dit, sutto de allesammans på hvar sin
huggkubb kring ett grötfat, hvilket stod på symaskinen, det
enda »nöbel», som numera fanns i huset.

— Va’ dä’ inte en Guds nåd, att vi lade oss te’ mä
den här välsignade maskinen, annars hade vi inget matbord
haft. För maskinen tordes han inte på, den fähunnen! Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sambygd/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free