Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonsol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där inne var, trots det påtagliga armodet, så ljust och
hemtrefiigt.
Det unga paret hade nyss slutat sin aftonmåltid, och
grenljuset brann ännu på bordet.
Per satt där med en liten knubbig flicka i knä’t.
Där funnos inga innanfönster, så att gubben kunde
höra hvart ord som sades. Den lilla höll just på att sluta
sin aftonbön och modern stod bredvid med knäppta händer.
— Dud välsigna far å mor, mo’fa’ å mo’mo’, alla
människor å mej själf, lilla fattiga barn! Do’ natt! slöt den lilla.
Men hon hade inte väl hunnit sluta, förrän dörren for
upp och i öppningen stod gamla »Styfve-Sven» och grät
och skakade som ett barn.
Och måntro den, som inte kanske på bortåt sextio år
fält en tår, den har en stor flod att ösa ur.
Där blef en vacker julafton firad i den torparstugan,
en glädjens, ångerns och försoningens fest, som ej kan
beskrifvas. Och det dröjde ej många dar efteråt, förrän
det gick pengabref till Amerika med hjälp till de två af
Svens barn, som ännu troddes vara vid lif där borta.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Dagen före julaftonen i fjol mötte jag Sven icke långt
från Långasjö.
Gubben kom och släpade på en stor julgran och såg
så genomlycklig och förtjust ut, att han var nästan
oigenkänlig.
— Den ska’ lilla-Hedda ha! Nu gualof har jag alla
hemma. Per har gården och jag behöfver inte göra annat
än gå omkring och ha roligt med lilla-Hedda! Herren har
sändt mig en liten ängel på gamledar. Underligt går det
till. Förr ville jag komdera och va’ tyrann öfver stora,
långa, fullvuxna pojkar. Nu är här en liten flickbyting på
tre och ett halft år, som gör precis hvad hon vill med mig.
Men de’ ä’ roligare nu! log gubben.
Ja, jul, du välsignade jul, hur många hjärtan ha icke
veknat i ditt ljus!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
