Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galen medoksin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han for in som en stolle i stian, och när han sett, hur
illa det stod till, dröjde det minsann inte många minuter,
förrän han hade hästen selad och i skacklorna.
— Ja’ måste te djurläkaren och det bums! grät han
och satte i väg ner åt sta’n så att häststackarn låg som en
rem utefter marken.
Under det han så körde och ryckte i tömmarne och
grät och böstade öket i sidorna med piskskaftet, kom han
att tänka på, att han kanske också, efter han i alla fall
gjorde resan, kunde fråga folkaläkaren för hustrun. Det vore,
mente han, i alla fall en god gärning, som kanske medförde
suggans tillfrisknande såsom belöning.
På det viset begaf det sig, att han efter några timmar
kom hemkörande med en »meklamentsflaska» i hvardera
ytterfickan.
Så fort han stannat på gården, började han hojta på
folket.
— Lefver ho’?
— Hvecka ho?
— Sogga förstås!
Och när han hörde, att hon så gjorde, barkade han in
till henne och hade folket att bryta upp käkarne på suggan
samt hällde i henne den ena flaskans hela innehåll i ett
tempo.
— Gu’ tröste den, som ska’ ha ett sådant sjukhus
som ja! Nu få vi lof se om hästen, och sen in och ge
Britta en dosis! suckade han.
Och Britta fick också i sinom tid sin del ur den andra
flaskan.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Just som han slutat den ingifningen kommo patron
Hansson och jag upp till Ragnarök i ett ärende.
— Hur står det till? sporde vi.
— Så illa det kan! Men nu har jag, gualof, fått
medoksin te bå’ den ena och den andra! Det skadar väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
