Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamle Skolkarlens straffpredikningar och bibelförklarningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oemotståndligt behof hos honom att få, såsom det så skönt
heter, »skälla» på allt och alla.
Han menade rakt ingenting ondt därmed, men det
begrepo vi inte då, utan darrade under lektorns mullrande
åska såsom inför domen.
Stora, långa trettioåringar, som på den tiden icke sällan
förekommo på skolbänken, hyste samma obeskrifliga respekt
för gubben A., och de där »gamlingarne» voro också oftare
än de yngre utsatta för hans allra vådligaste straffpredikningar.
Hade någon annan lärare talat till oss i samma ton
och med samma uttryck, hade vi nog opponerat oss ibland,
men nu sutto vi där samtliga spaka, rädda, förkrossade och
ödmjuka medan han gaf oss på huden.
Och ibland fingo vi hålla till godo med duktiga
örfilar också.
Till och med när gubben ohjälpligen kom af sig vid
uppläsningen af psalmversen i aftonbönen, hvilket ofta var
af en obeskrifligt komisk verkan, vågade vi icke draga en
millimeter på smilbanden.
Han såg nämligen betydligt vred ut, när han gaf sig
i färd med att memorera ur psalmboken, och kanhända tog
han då på sig denna skräckinjagande min för att vi skulle
hålla oss allvarsamma, ifall han skulle komma af sig, hvilket
nästan alltid hände.
Vanligen plägade detta inträffa i början af psalmen,
men då klippte han genast till med en annan, och han
kunde på det sättet känna sig för på tre à fyra stycken,
innan han kom i gång.
En aftonstund gick det dråpligt för honom ända till
dess han läst högt sista versraden i psalmen.
Själfva slutet undflydde totalt hans minne, och det
blir omöjligt att glömma gubbens ursinniga min, när han
gjorde den erfarenheten.
— Och hjälp mig, Jesu, nådelig ... hm ... hm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
