Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Israelssons skinnväska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvällen var vacker, och månen silade ner sitt
silfversken mellan de stora bokarnes kronor.
— Det är så godt, att jag lägger mig och hvilar en
vändning! tänkte Per och kastade sig under ett bokträd
samt lade den digra skinnportföljen, som innehöll en god
del af hans jordiska håfvor, under sitt tunga hufvud.
Han somnade snart, somnade djupt och dvallikt, samt
vaknade inte förrän framåt ottan, då han väcktes där af, att
ett af Klockebo stora svin, hvilka släppts ut åt hultet för
att äta boknötter, stod och rotade honom i ansiktet med
nosen.
Per blef förfärad och rusade upp som en raket.
Men då han grep efter sin väska, den kära
skinnväskan, hans lif, hans gud, hans allt, så var hon borta.
Håren reste sig på hans hufvud, och han hof upp ett
rysansvärdt vrål.
— Mi’ skinnväska, hva’ i himlens namn ä’ mi’ väska?
skrålade han gång på gång.
Men han fick bara ett »uff» till svar, och då han tittade
sig omkring, fick han se hur en stor sugga stod en bit
därifrån och mumsade på själfva klaffen till väskan, det enda,
som återstod af henne, medan de andra svinkreaturen här
och där i buskarna höllo på att förtära auktionsprotokoll,
reverser, räkningar och allt annat, som väskan innehållit.
Per for omkring som en galning, men ingenting kunde
han rädda. Allt var uppsvulget eller förtrampadt, och af
de två sista dagarnes auktionsprotokoll kunde man inte finna
det bittraste spår.
Den arme Per i Skinnarbo blef såsom en besatt och
ville i sin hiskliga vrede och förtviflan döda svinen, sprang
på än det ena och än det andra, sparkade dem och skrek.
När Klockebofolket på grund af oväsendet kommo dit
ner, funno de Per så spritt galen, att de måste binda honom.
Af papperslapparne, som lågo här och där i hultet, begrepo
de hvad som timat, men af Per fingo de inga vettiga svar.
Han blef allt värre och värre, och de nödgades samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
