Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nämndemannens brylå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skolmästarens flicka föll på pastorsadjunkten och fick
fatt om halsen på’n. Men hän lät sig inte bekomma, utan
satt och såg ut som om han tyckt, att det smakade godt.
Omsider rusade alla fruntimren ut, och vi sutto kring
bordet och gapade på elden samt mente på, att det var
rätt åt alkoholen, som brann och led och slingrade sig och
sprakade.
Under tiden kommo Anders i Skogen och ordföranden
i vägstyrelsen, hvilka sutto vid ena långsidan, i starkt gräl
om en vägdelning. Men vi aktade inte särdeles på’et, fast
vi hörde att de bytte rätt mustiga ord.
— Ja’ gitter inte höra dej, för du ä’ den värste
dumstock i hela häradet! skrek slutligen ordföranden.
— Och du ä’ den störste fä- och svinpäls i hela länet!
röt Anders, och i detsamma hörde vi en smäll och skönjde,
hur något mörkrödt flaxade fram öfver bordet och föll
såsom en kupa ner öfver sockertoppen i konjaksfatet och
släckte elden i sockret.
Men rundt omkring i fatet brann det dock fortfarande,
och rätt hvad det var, började det smattra och fräsa och
osa och ryka på ett osedvanligt och förunderligt sätt, så att
både jag och flera bestämdt trodde, att skam kommit med
i spelet för att rädda sin älskling, alkoholen, från den totala
undergången.
Vi togo till att hojta och ville ut. Fruntimren kommo
in samt började skrika och svimma å nyo, och skollärarens
flicka var nära att krama själen ur hjälpeprästen borta i
chiffoniersvrån.
Hela gästabudet kom i det jämmerligaste
upplösningstillstånd, och där var ett lefverne, som mera liknade en
socialistkongress än ett nämndemanskalas.
Flera af oss kröpo under sängarne, medan ändra åter
foro ut och sökte upphämta sinnesstyrka ur det
ofvanberörda klockfodralet.
Till sist lyckades likväl nämndemannen få så pass bukt
med oss, att han kunde göra sig hörd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
