Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gamle Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styfva i nosen, som om di rådt om hela jordklotet, samt
fördobblade sig på, att de skolle göra kål på hvarenda
svensk krigsman, som vågade sig inom skotthåll.
— Blef ni inte rädda då, Hägg?
— Åh hot! Rädda för dem — tvi tosan! Vi sågo
nog att hasorna darrade på dom, fast di va styfva i
käkbena. Stor i orden och liten på jorden, heter dä’ jo.
Och Karl Johan bara grinade åt dem, så att han konde
spräcka sig.
— Stora ord och fett fläsk fastna inte i halsen på
nå’n och minst på di där herrarne! sa’ han.
— Nå, hva’ fläsket beträffar, så är det väl sällan dom
få smörja sig mä’ sånt, såvida vi inte ta hand om dem,
ty som de no ha dä’ ställdt för sej, får di hålla te godo
mä’ sin blötfesk, ers nåde! sa’ jag te’ Karl Johan, för han
ville alltid ha mej i sin närhet, lät Häggen.
— Se’n frågade prensen dem på rena och rama
allvaret, fast helt beskedligt och höggligt likaväl, om de ville
veta hot och slota sej te’ Svärjet och afskeda kongen, som
de hade gjort åt sej. Men di va’ fortfarande styfva i nacken
och homöret och menade på, att de skulle stå som en man
lika säkert och fast som »Dåreberget» — dä’ ä’ ett berg di
ha — ända te’ domedagsottan.
— Men då blef Karl Johan stött och drog sabelen,
reste sig opp i stigbyglarna och pekade på Kresjania:
— Skjot, pojka, skjot en rejäl salfva på
skräfvelmånsarna, så få vi se hor länge di stå! ropade han.
— Och vi sköt på sta’n. Men då ska’ I se, att
norrbaggen fick fötter under sej. Jesses, så dom la’ i väg
uppåt berga, och allri’ har ja’ sett och allri’ får ja’ se så
springas, grinade Häggen.
Se’n talade gubben om, hur han trängde in i Kresjania.
Han och en vice korpral Bo voro de första, som rände in
i sta’n. Strax innanför stadsporten träffade de på en
norrbagge, som satt på gatan med bägge benen afskjutna och
muttlade, grinade illa och pekade på sitt öra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
